Mycket har hänt

Ikväll har jag skrivit ut och ordnat bilder från mer än ett halvår tillbaka. Ett digert jobb men det får mig att inse hur snabbt man glömmer. All denna snö som var i vintras. Så mycket så att valparna "drunknade i den. Hur sen våren var.
 
Jag inser också att jag har hunnit gjort mycket i år, trots att det inte känns så. Det har blivit en hel del hundrelaterade aktiviteter.
 
I februari var det slädhundstävlingar Lekvattnet och Ryssjön. Egentligen skulle det varit fler tävlingar men vår dåliga träning gjorde att vi avstod från ett par stycken.
Vi var i Strängsnäs på en SKK-utställning i mars.
I mars hade vi också en fjällsemster i Funäsdalen.
I april åkte vi till Skånedraget och avslutade med SPHKs Vaggerydsutställning.
I maj var det SPHK utställningar. I Ånnaboda och sedan i Piteå där det även var årsmöte för SPHK.
I juni var vi i Tromsö på utställning.
 
Allra finaste Cémbra hann jag med en sista utflykt till Nothamn med. I maj lämnade hon mig bara ett par veckor efter vår utflykt. Det är tungt att se de sista bilder de sista dagarna. Samtidigt inser jag när jag ser de tidigare bilder hur pigg hon var nästan ända fram till slutet. Det finns så många bilder där hon rusar fram och leker med valparna. Tittar jag på bilderna inser jag hur fin hon var och hur välbehållen hon var. Det går inte att ana att det är en hund som nästan är 13 år som rusar fram tillsammans med valparna.
 
Så det har blivit en del bildjobb ikväll. Alla bilder hann jag inte skriva ut. Pappret hann ta slut. Det blir att beställa nytt på nätet. Där är det betydligt billigare än om du köper det ute i butik.
 
 
Ett album med lite bilder från då det ännu var vinter.
 
 

Kaprifol

 
 
 
En av de absolut underbaraste upplevelserna under försommarkvällarna är när luften fylls av doften av kaprifol. De doftar så ljuvligt. När de stora nattfjärilarna svärmar runt dem blir upplevelsen nästan övernaturlig. I år har jag ännu inte sett nattfjärilarna men jag hoppas att de hittar hit innan kaprifolen blommat ut.

Aklejorna

Jag tycker verkligen om mina aklejor. Eller mina. De lever sitt eget liv och sprider sig bäst de vill. Jag låter dem växa var de vill för jag tycker de är vackra och blir glad när jag ser dem. Dessutom så verkar de förändra sig lite när de frösår sig så att det blir nya varianter år från år.
 
 
 
 
 
Många fina insekter lockas till de fina blommorna. De är så härligt att bara sitta där och lyssna på hur humlorna surrar kring blommorna.
 
 
Den vackra blå aklejan är en favorit.
 
 
 
De rosa vita med dubbla klockor är också fina.
 
 
 
En nästan enfärgad tror egentligen är samma som ovan.
 
 
En vackar ljusrosa.
 
 
En lite mörkare rosa som nästan går åt lila även den med dubbla klockor.
 
 
 
Här en variant som är ny för i år. Fin är den.
 
 
Den här vackar dubbla växer mitt i min fina buskros, men jag har inte hjärta att flytta den så den får stå kvar.
 
 

Hallå någon där?

 
Vovvarna upptäcker att det bor någon i en gammal murken stubbe i hundrasthagen.
 
 
 
Helt klart är det någon där.
 
 
 
Till och med Ib lockas dit.
 
 
 
Hallå vem där?
 
 
 
Uppenbarligen är det inte alldeles lätt att lura fram den inneboende.
 
 
 
Till slut lyckas Nea gräva fram en stor och fruktansvärt fet padda. Jag är snabbt där och räddar den arma paddan. Det händer alldeles för ofta att jag hittar förtorkade paddor eller delar av grodor i hundrasthagen. Paddorna vet de smakar illa, men man kan hoppa på dem, det är effektivt. Grodorna däremot måste lite på sina långa ben. Får vovvarna tag i dem så har de inte en chans. Jag gör vad jag kan för att rädda de små stackarna.
 
 
Här är den stackars paddan redan deporterad från sitt stubbhus. Det är så typiskt hundar. Har det en gång funnits något där kanske det finns där igen. Ibland måste jag också ge dem rätt för ibland lyckas de gräva fram något nytt stackars djur. Den här gången var det däremot inte så.
 

Byta eller inte byta

Ni som hittat hit från den gamla bloggen skriv gärna vad ni tycker. Är det bättre eller sämre här. Andra tips, råd och/eller feedback mottages tacksamt. Jag håller på att jobba med stommen så det kommer säkert att hända en hel del på hur det ser ut här. Nya läsare av bloggen får givetvis gärna också kommentera och komma med tips, råd och/eller feedback.
 
Än så länge har jag inte bestämt var bloggen ska ligga, här eller någon annanstans eller kanske ska den ligga kvar på den gamla portalen?
 
 
 
Birgit. (Snowstreams Mustela Sibirica)

RSS 2.0