Humlebaggen
Om jag skulle behöva utse en favoritskalbagge skulle det helt klart bli humlebaggen (Trichius fasciatus). Han är en fridfull liten skalbagge som lever på blommornas pollen. Han har inga otäcka käkar som en del andra skalbaggar kan ha. Så är han också lurvig och välidgt gullig.
Här är han på ett midsommarblomster. Han är väldigt snabb både på att ta sig fram med sina långa ben såväl som på sina vingar. Blir han störd flyger han blixtsnabbt iväg.
Han klänger mellan blommorna i sin jakt på pollen.
Visst är han gullig?
Men nej.....ser ni den otäcka spindeln som lurar bakom blomman? Det är en krabbspindel. De kryllar av dem på vallåkern. De gömmer sig bakom blomman och sedan rusar de fram och tar de insekter som suger nektar från blomman. Jag har sett stora bin och getingar vara helt förlamade av spindelns gift.
Den lilla humlebaggen får fasligt bråttom från blomman.
Blixtsnabbt fäller han ut sina vingar och flyr från spindeln.
Rörelse
Det här med att fota rörelse är inte det lättaste. Det blir ännu svårare när motivet är litet och dessutom väldigt oförutsägbart.
Som den här söta lilla humlan. Stativ är väldigt bra att ha även om du har ett VR-objektiv som kompenserar för skakningar.
En väldigt snabb slutartid är att rekommendera för här var den för lång och humlans vingar försvann nästan helt. Hur många slag i sekunden slår en humlas vinge?
Med snabb slutartid syns vingarna, men skarpa lyckas jag inte få dem.
När humlan ska lyfta är också helt omöjligt att förutsäga.
De här blåsugorna skonade jag från gräsklipparens framfart. Nu var det också lite gräs som klarade sig så humlans flykt suddas ut av några grässtrån.
Den här lilla krabaten har inte tid att stanna upp.
Han landar aldrig på blomman utan suger nektar likt en kolibri.
En liten blomfluga som precis ska lyfta.
Så tror man att att man har ett perfekt läge för att fånga flugan i luften.
Men när jag trycker av och tror att jag fångat flugan på bild är han redan borta.
En del insekter är faktiskt ganska förutsägbara. Den här lilla flugbaggen klättrar längst upp på grässtråt när han ska flyga iväg. Det är som han pekar åt mig och säger snart lyfter jag.
Är du med?
Nu lyfter han snart.
"På det trejde smäller det", och hur tydlig han än är så hinner jag inte med.
Andra sitter bara still i evigheter och vägrar flytta på sig.
Andra fladdrar tacksamt runt lite mer även om det nästan är omöjligt att lyckas fånga dem på bild på ett bra sätt.
Men ibland kanske det ligger något i oskärpan, bilden blir kanske mer levande när den blir så där lite lagom suddig.
För även om jag lyckas fånga det lilla biet precis när det landar så syns det inte riktigt.
Tänk att midsommarblomster är transparenta, jag har aldrig tänkt på det förut.
Det är så mycket annat som man ser genom makkroobjektivet som man inte visste. Som de här två myrorna som stjäl till sig en kyss.
Det är bara att öva vidare med makkroobjektivet. Övning ger färdighet, även om jag har långt kvar. Spännande är det att ge sig in i en ny värld. Svårt men roligt.
