Norska fåglar
Det blev många bilder på lördagen trots att vår promenad var kort. Jag får dela upp bilderna i flera inlägg. Här kommer bilder på några av alla de fina fåglar vi såg.
Det kryllar av måsar och trutar. De skränar dygnet runt. Sofia tycker att de låter illa Jag som alltid tillbringat somrarna vid havet tycker det låter härligt.
Måsar och trutar sätter sig gärna i grupper så de de kan skrika tillsammans.
De är inte speciellt rädda utan man kommer dem ganska nära. Det vore kul att bara få strosa runt och fotografera här i dagar. Det finns så otroligt mycket fint. Den korta tid vi spenderar här är alldeles för kort för att hinna allt man skulle vilja göra.
Jag har inte helt säker men jag tror att det är samma fiskmås som vi har vid Österjökusten.
De flyger över våra huvuden och skriker rakt ut som måsar gör.
Små sötar vadare finns det gott om som kilar runt på stranden. De är svåra att se. Ibland flyger de upp precis framför dig. Ser ni de två roskarlarna som är långt till vänster i bild. Den stora strandskatan längt till höger, fick jag aldrig någon riktig bild på.
Här är den fina lilla roskarlen. Det är han som är så vackert roströd på ryggen.
Det här måste vara en rödbena. Det är den enda vadaren utöver svartsnäppa som har röd näbbrot och röda ben. En svartsnäppa är det då åtminstone inte.
Ejder finns det gott om. Eller det är åtminostone betydligt fler än vad man idag ser på Östersjökusten.
Det blir så vackra vyer med fjällen i bakgrunden, havet och fåglarna som flyger. Det var ännu vackrare i verkligheten. Jag har inte riktigt lyckats fånga det på bild. Kanske kan ni ändå ana något av storslagenheten i naturen och upplevelsen. Jag önskar att ni kunde höra vågorna, måsarna, vinden och känna dofterna från havet.
I nästa inlägg kommer ännu fler bilder från vår lilla strandpromenad.
Tromsö nationell utställning
Tidigt på lördagens morgon ringer klockan. 03.00 går alarmet igång. Det är naturligtvis inte mörkt ute så här års när man är i midnattsolens rike. Däremot hänger de regntunga skyarna från gårdagen fortfarande kvar, så någon midnattsol hälsar oss inte god morgon.
Vi kommer iväg enligt plan och påbörjar de 25 återstående milen till Tromsö. Det är konstigt så fort man rullar in i Norge förändras landskapet. Det blir av någon anledning alltid vackarare i Norge. Landskapet är lite mer pampigt med sina höga berg. Här kommer vi också att köra intill fjordarna som är ligger i dalarna mellan de höga bergen. Vid riksgränsen hade inte björkarna slagit ut men i Norge blir ganska snabbt landskapet väldigt grönt och lummigt.
Vi kommer fram till utställningen i god tid. Utställningen ligger vackert placerat i Tromsödalen. Själva platsen är en idrottsarena för skridskor. Så ringarna är placerade på skridskobanan som går runt hela anläggningen. Nu på sommaren är det ett betongunderlag. Ett underlag som är lite främmande för många hundar att springa på. I mitten placeras alla utställningstält. Det är rad, på rad med tält. Till lördagens nationella utställning är det cirka 1000 hundar anmälda. Till söndagens internationella utställning är det närmare 2000 hundar anmälda, så då ska det bli ännu fler tält.
Jag har inte anmält till lördagen. Jag känner inte till domaren alls och ett litet cert som delas ut på nationella utställningar kan vare sig Molly eller Io tillgodoräkna sig. Så jag väljer att spara pengarna till ett annat tillfälle. Vi får istället vara med som hejarklack till Sofia och Frosta.
Fina Frosta går i öppen klassen. Dagens domare är Harlad Aune. Han ger Frosta excellent men i konkurransen får hon nöja sig med en andra placering och blir utan CK. Dagens BIR hund är en svensk hund, Lapicum One Way To Heaven. Han blir med sitt sitt tredje norska cert den här dagen också norsk utställningschampion. Grattis Agge. BIM hunden är också en svensk hund, Black Happies Devana. Grattis Victoria!
Trötta rullar vi mot den camping vi tänkt oss att bo på. Det finns en camping precis intill utställningsområdet, Tromsö Camping. Den är dessvärre smockfull av utställare. Så vi får rulla en bit uppåt, till Skittenelvs Camping. Det ska visa sig vara en glad överraskning.
Det finns gott om bra platser att sätta upp tältet på. Dessutom kan vi parkera bilen precis intill tältet. Omgivningen är dessutom fantastiskt vacker då camping ligger precis intill fjorden mellan fjällen. Både jag och Sofia är ganska trötta efter den långa resan och de tidiga morgonarna. En promenad orkar vi ändå längs med den vackra stranden. Det är inte många plusgrader i luften och havet är fortfarande isande kallt. Så de vindar som kommer från havet är riktigt kyliga. Det är bara att klä på sig tjocka och vindtäta kläder så är det inget problem. Regnet har i princip hållit sig borta hela dagen.
Vi ger oss ut på vår lilla promenad längst stranden. Det är ebb så vi kommer ganska långt ut på stranden. Fler bilder från vår promenad och fortsättning på berättelsen kommer i senare inlägg.
Den långa resan
I torsdags på påbörjar jag den resa som ska bli den längsta bilresa jag gjort. Enkel resa är det cirka 170 mil. Målet är Tromsö. Jag har alltid velat se fjordarna och kusten i Nordnorge. Nu med alla hundar är det svårt att komma iväg. Redan förra året förslog Sofia att vi skulle åka dit i samband med Norsk Kennelklubbs internationella utställning. Då funderade jag ett tag men kom fram till att det var för långt. I år var det en svensk domare som dömt på SPHK. Efter att ha funderat ett tag kom jag fram till att det bara var att anmäla och åka. Annars kanske jag aldrig skulle få se Nordnorge. Nu skulle jag dessutom få sällskap mer än halva vägen. Så vad var det egentligen att fundera på, anmälan gick iväg.
Hundarna som anmäldes blev Io och Molly. Då det är en internationell utställning delas norsk storcert ut. I Norge har de stora cert och små cert. För att få No UCH om jag fattat det rätt krävs minst ett storcert samt minst två småcert. Däremot om hunden redan är champion i ett annat land räcker det med ett cert i annat land för att hunden ska få det landets championattitel (från Norge krävs storcert), såvida inte en tilläggsmerit som till exempel dragprov krävs för landets utställningschampionat. Både Io och Molly hade därför chans att bli No UCH. Som vanligt ingick fällning i anmälningsavgiften åtminstone för Io. Han blev så lägligt helt urfälld till utställningen. Gamla Molly är faktiskt den enda av mina som just nu inte är helt urfälld, så där valde jag för en gång skull rätt vad beträffar pälsen. Nu var inte utställningen prio ett och jag hade väl egentligen inga större förhoppningar. Det jag verkligen såg fram emot var att få se norra Sverige och Norra Norge. Det längsta norrut jag har varit tidigare är Kiruna, så det här var en bit till.
Då resan var lång rullade jag på torsdagen upp till Busjön i Lycksele och Sofia. Bara resan dit tar i princip en dag. Efter en natts sömn var det dags för att påbörja resan mot etappmål två, Riksgränsen. Där hade vi bestämt att vi skulle sova i STFs vandrarhem. De övriga nätterna skulle det bli tält. Resan upp går bra och det känns som det går fort. Sofia och jag har jag har massor att prata om. När vi passerat Kiruna förändras landskapet. Vyerna är hänförande. Det är nästan overkligt, så vackert är det. Kala fjäll och vatten, på flera fjälltoppar skymtar vi snö. Vi är enande överens om att vi är nöjda med att bara ha fått se detta. Skulle det gå åt skogen på utställningen gör det inget, vi är så nöjda bara över att få uppleva detta fanstastiska landskap.
Vi får plats på vandrarhemmet. Det är inte billigt men väldigt bra. Det är till och med toa och dusch på rummet. Det är lyx på vandrarhem, i de flesta fall är detta gemensamma utrymmen i korridoren. Köket är fräscht och modernt.
Efter vår spartanska middag bestående av nudlar tar vi en promenad med vovvarna. Nu är vi i midnattsolens land. Klockan är runt 22. Trots att det regnar och himlen är grå är det ljust ute. Att försöka få med alla tre vovvarna på samma bild är däremot inte lätt. Sofia har med sig sin fina Alsakkgårdens Frosta Frostros som är kusin till Io. De tre hundarna bestämmer sig väldigt snabbt för att de är en liten flock på resan och håller ihop.
I sådana här landskap är egentligen vädret på sätt och vis oväsentligt. Det är slående vackert oavsett väder.
Promenaden blir inte lång i regnet men den blir ändå en upplevelse på grund av den fantastiska naturen. Här är faktiskt alla tre vovvarna med på samma bild. Jag tror inte det hände en enda gång att alla tre stod stilla samtidigt.
Vackra hus på den branta fjällsluttningen.
Vilket skådespel med de mörka skyarna över fjället. Byggnaden ni skymtar är en tunnel för malmbanan som går mellan Kiruna och Narvik.
Jämte malmbanan. Hundarna var imponerande duktiga under hela resan. Inte ett pip hördes från boxarna, inte en enda protest trots att det blev många timmar i bilen.
Fina gamla Molly.
Fjäll och vatten, kan det bli bättre?
Molly spanar över vidderna.
För mig som kommer söderifrån är det svårt att få in i huvudet att det kan vara så här ljust dygnet runt. Här är det ändå väldigt trist väder så det är mörkare än vad det brukar vara.
Regnet sipprar ner, klockan har passerat 22:00 och ändå är det fullt dagsljus.
Det märks även på växtligheten att vi kommit långt norrut. Här har björkarna ännu inte slagit ut.
Efter vår promenad är det dags att hoppa i säng. Nästa morgon ringer klockan 03:00. Då ska vi ta oss till Tromsö och en nationell utställning där Sofia ska ställa Frosta.
Jag fortsätter berättelsen i ett senare inlägg. Nu är det hög tid för mig att få några välbehövliga timmars sömn. Först i natt kom jag hem efter väldigt många dagar/timmar i bil.
