Tokvovvar
Om man någon gång känner sig trött och sliten är det skönt att bara sätta sig hos vovvarna. Du får garanterat avkoppling, någon puss och en hel del skratt.
...och visst kan väl också vovvarna skratta.
"Valparna" har alltid nya hyss och upptåg i bakfickan.
.....ibland blir det inte som man tänkt sig.
Älskade små vovvar. Så mycket skratt och glädje de berikar mitt liv med.
Glad Midsommar!
Bästisar
Birgit och Varga har verkligen funnit varandra. De är alltid tillsammans. Till och med när de sover har de nästan alltid kroppskontakt. Idag när solen gassade från en klarblå himlen letade vovvarna skugga.
Så här såg det ut när jag gick för Birgit och Vargas hundgård. Bakdelen hör förstås till Varga.
Här är det Varga. Det är Birgits bakben man ser. Naturligtvis hade jag makkrot på så att få med båda vovvarna på samma bild var en omöjlighet. Visst är de för söta de här två tjejerna.
Hallå någon där?
Vovvarna upptäcker att det bor någon i en gammal murken stubbe i hundrasthagen.
Helt klart är det någon där.
Till och med Ib lockas dit.
Hallå vem där?
Uppenbarligen är det inte alldeles lätt att lura fram den inneboende.
Till slut lyckas Nea gräva fram en stor och fruktansvärt fet padda. Jag är snabbt där och räddar den arma paddan. Det händer alldeles för ofta att jag hittar förtorkade paddor eller delar av grodor i hundrasthagen. Paddorna vet de smakar illa, men man kan hoppa på dem, det är effektivt. Grodorna däremot måste lite på sina långa ben. Får vovvarna tag i dem så har de inte en chans. Jag gör vad jag kan för att rädda de små stackarna.
Här är den stackars paddan redan deporterad från sitt stubbhus. Det är så typiskt hundar. Har det en gång funnits något där kanske det finns där igen. Ibland måste jag också ge dem rätt för ibland lyckas de gräva fram något nytt stackars djur. Den här gången var det däremot inte så.
Furminating Ola
Eftersom det inte funkade med förra inlägget från mobilen gör jag ett nytt försök. Så här såg det ut idag efter att jag använde furminatorn på Ola. Halva Ola försvann.
Hetta
Igår fullkomligt vräkte regnet ner på kvällen. Idag visar termometer på närmare 30 grader. På altanen i solen når den upp till 35 grader. Jag tror att både jag och hundarna otacksamt och omedelbart längtar till till svalare temperaturer.
Hundarna söker sig till skuggan och gör inte många knopp.
Utslagna i rasthagen. Liac, Molly, Everth, Varga och Birgit.
Birgit har sin egen stil. Kanske svalkar det bättre om man borrar ner huvudet i den gamla murkna stubben?
Maggan och Ola söker sig till skuggan under solskydden.
Ib föredrar skuggan från en koja.
