Den långa resan
I torsdags på påbörjar jag den resa som ska bli den längsta bilresa jag gjort. Enkel resa är det cirka 170 mil. Målet är Tromsö. Jag har alltid velat se fjordarna och kusten i Nordnorge. Nu med alla hundar är det svårt att komma iväg. Redan förra året förslog Sofia att vi skulle åka dit i samband med Norsk Kennelklubbs internationella utställning. Då funderade jag ett tag men kom fram till att det var för långt. I år var det en svensk domare som dömt på SPHK. Efter att ha funderat ett tag kom jag fram till att det bara var att anmäla och åka. Annars kanske jag aldrig skulle få se Nordnorge. Nu skulle jag dessutom få sällskap mer än halva vägen. Så vad var det egentligen att fundera på, anmälan gick iväg.
Hundarna som anmäldes blev Io och Molly. Då det är en internationell utställning delas norsk storcert ut. I Norge har de stora cert och små cert. För att få No UCH om jag fattat det rätt krävs minst ett storcert samt minst två småcert. Däremot om hunden redan är champion i ett annat land räcker det med ett cert i annat land för att hunden ska få det landets championattitel (från Norge krävs storcert), såvida inte en tilläggsmerit som till exempel dragprov krävs för landets utställningschampionat. Både Io och Molly hade därför chans att bli No UCH. Som vanligt ingick fällning i anmälningsavgiften åtminstone för Io. Han blev så lägligt helt urfälld till utställningen. Gamla Molly är faktiskt den enda av mina som just nu inte är helt urfälld, så där valde jag för en gång skull rätt vad beträffar pälsen. Nu var inte utställningen prio ett och jag hade väl egentligen inga större förhoppningar. Det jag verkligen såg fram emot var att få se norra Sverige och Norra Norge. Det längsta norrut jag har varit tidigare är Kiruna, så det här var en bit till.
Då resan var lång rullade jag på torsdagen upp till Busjön i Lycksele och Sofia. Bara resan dit tar i princip en dag. Efter en natts sömn var det dags för att påbörja resan mot etappmål två, Riksgränsen. Där hade vi bestämt att vi skulle sova i STFs vandrarhem. De övriga nätterna skulle det bli tält. Resan upp går bra och det känns som det går fort. Sofia och jag har jag har massor att prata om. När vi passerat Kiruna förändras landskapet. Vyerna är hänförande. Det är nästan overkligt, så vackert är det. Kala fjäll och vatten, på flera fjälltoppar skymtar vi snö. Vi är enande överens om att vi är nöjda med att bara ha fått se detta. Skulle det gå åt skogen på utställningen gör det inget, vi är så nöjda bara över att få uppleva detta fanstastiska landskap.
Vi får plats på vandrarhemmet. Det är inte billigt men väldigt bra. Det är till och med toa och dusch på rummet. Det är lyx på vandrarhem, i de flesta fall är detta gemensamma utrymmen i korridoren. Köket är fräscht och modernt.
Efter vår spartanska middag bestående av nudlar tar vi en promenad med vovvarna. Nu är vi i midnattsolens land. Klockan är runt 22. Trots att det regnar och himlen är grå är det ljust ute. Att försöka få med alla tre vovvarna på samma bild är däremot inte lätt. Sofia har med sig sin fina Alsakkgårdens Frosta Frostros som är kusin till Io. De tre hundarna bestämmer sig väldigt snabbt för att de är en liten flock på resan och håller ihop.
I sådana här landskap är egentligen vädret på sätt och vis oväsentligt. Det är slående vackert oavsett väder.
Promenaden blir inte lång i regnet men den blir ändå en upplevelse på grund av den fantastiska naturen. Här är faktiskt alla tre vovvarna med på samma bild. Jag tror inte det hände en enda gång att alla tre stod stilla samtidigt.
Vackra hus på den branta fjällsluttningen.
Vilket skådespel med de mörka skyarna över fjället. Byggnaden ni skymtar är en tunnel för malmbanan som går mellan Kiruna och Narvik.
Jämte malmbanan. Hundarna var imponerande duktiga under hela resan. Inte ett pip hördes från boxarna, inte en enda protest trots att det blev många timmar i bilen.
Fina gamla Molly.
Fjäll och vatten, kan det bli bättre?
Molly spanar över vidderna.
För mig som kommer söderifrån är det svårt att få in i huvudet att det kan vara så här ljust dygnet runt. Här är det ändå väldigt trist väder så det är mörkare än vad det brukar vara.
Regnet sipprar ner, klockan har passerat 22:00 och ändå är det fullt dagsljus.
Det märks även på växtligheten att vi kommit långt norrut. Här har björkarna ännu inte slagit ut.
Efter vår promenad är det dags att hoppa i säng. Nästa morgon ringer klockan 03:00. Då ska vi ta oss till Tromsö och en nationell utställning där Sofia ska ställa Frosta.
Jag fortsätter berättelsen i ett senare inlägg. Nu är det hög tid för mig att få några välbehövliga timmars sömn. Först i natt kom jag hem efter väldigt många dagar/timmar i bil.
Kommentarer
Postat av: Sofia
För Norskt championat gäller: 3 cert för 3 olika domare, varav minst 1 Stor-Cert. Eller om man redan är champion: 1 Stor-Cert, dvs taget på NKK's internationella utställningar
Svar:
snowstreams.blogg.se
Trackback
