Hemåt
Direkt när vi är klara i ringen och har plockat ihop våra saker påbörjar vi den långa resan hemåt. Jag går aldrig in i gruppfinalen. Det är föga troligt att en urfälld Io ska ha något att hämta där. Den tid det hade tagit att vänta in gruppfinalen är värdefull tid på hemresan.
Trots att det är samma väg som vi körde dit sitter vi fortfarande hela tiden och njuter av den otroliga naturen som vi kör igenom. När vi når gränsen känns det skönt att rulla tillbaka in i Sverige. Det första som händer i Sverige är att vi blir invinkade för kontroll av tullen. Eller kontroll och kontroll. Det kommer ut två tulltjänstemän och vill kika i vårt bagageutrymme. De ser hundarna och rosetterna. De konstaterar att vi har haft framgångar i Norge. Sedan säger de att vi kan åka. Jag frågar om de inte vill kolla passen där den obligatoriska avmaskningen finns, men de vill de inte. Nåja, det var förstås på inresa till Norge det skulle kollas men då var det bara att köra igenom.
På vägen hem får vi se Lapporten. Den missade vi när vi körde upp då vi hade den i ryggen. Den är majestätisk där den tornar upp sig framför oss.
Nu agerar vi verkligen turister. Vi svänger in på en ledig parkeringsficka och plockar fram kamerorna.
Lapporten
Kan ni förstå att vi var nöjda redan på vägen upp med upplevelsen. Här har jag bara vänt mig helt om från Lapporten. Det är overkligt vackert, såsom i en saga.
Ljuset, vattnet, fjällen, snön, himlen, molnen......det är magiskt.
Vi bestämmer att vi ska rulla så långt vi orkar. Det blir Porjus och det har hunnit bli måndag. Vi sätter upp tältet och sover några timmar. Platsen är väl inte särskilt vacker men praktiskt och enkel att få upp tältet på. Det som däremot finns där är vita midsommarblomster.
Det finns flera stycken.
Några är rosa, någonstans mittemellan de vanliga lila och de mindre vanliga vita.
Efter ytterligare några timmars körning är vi hemma hos Sofia i Busjön igen. Där packar vi över min packning till min bil. Molly som varit snäll och tyst hela resan blir genast väldigt ljudlig när hon rastas på stake-outen. Det är tydligt att hon vet att det är hemresa. När jag släpper henne rusar hon till min bil och hoppar in bageutrymmet. Riktigt nöjd är hon ändå inte. Hennes filt ligger kvar i Sofias bil. När hon fått den är hon nöjd. Nu vill vovvarna bara hem, och jag med. Så jag tar en snabb kopp kaffe innan jag sätter mig och kör de dryga 70 milen till Norrtälje. Vid 22:00 på måndagen är vi hemma igen. Vi blir varmt välkomnade av de vovvar som varit kvar hemma. Jag har saknat dem och de har säkert saknat mig också. Det är skönt att vara hemma igen.
Jag har med mig en hel hög med stora fina rosetter hem. I Norge är rosetterna som delas ut i ringen paketerade i plast. Oerhört praktisk t ex när det regnar.
Visst är cert-rosetterna fina i Norska flaggans färger. Att det skulle vara en annan färg på dem hade jag inte ens tänkt på. De förstår jag först på torsdagskvällen hemma hos Sofia när hon visar ett av sina norska cert. Jag tror att det är först då jag tänker att det faktiskt skulle vara roligt att ha ett norsk cert. Jag har liksom inte tänkt på rosetten innan. Tänk att både Io och Molly fick cert, det är nästan så att jag måste nypa mig själv i armen. Hela resan känns ibland nästan overklig. Den fantastiskt vackra naturen, hela upplevelsen och så bonusen att bli BIR och BIM. Stort tack Sofia för att du "lurade" med mig. Grattis till Frostas R-cert och 3 BTKL.
Kommentarer
Postat av: Linda
Stort Grattis till framgångarna i Norge. Jätteskoj och värd den långa resan förstår jag på många sätt!!
Svar:
snowstreams.blogg.se
Postat av: Annika Gustafsson
GRATTIS!
och GRATTIS! igen
Så roligt för er!
Det är så sällan det blir trippel-championat innehållande S(polar)Ch.
Så Ännu ett GRATTIS! för det.
Svar:
snowstreams.blogg.se
Trackback
