snowstreams.blogg.se

Idag har Io och Molly varit hos veterinären. Jag hämtar då hem Cémbras aska. Det är precis som sången säger, "en anonym urna är allt som finns kvar".  En enkel liten träurna som det inte står någonting alls på. I den ligger det som en gång var Cémbra. Det är tungt och främmande. Urnan är inte Cémbra för mig, även om det precis är det som finns i den. Cémbra lever i minnet. Pigg, glad och med en spjuveraktig blick. Jag kan erkänna att jag har svårt att hantera urnan. Jag känner mig knäpp när jag pratar med den som om det vore Cémbra. Nu står den i bokhyllan. Det är mycket känslor som väcks och saknaden efter Cémbra sköljer över mig. Sorg tar tid att läka ut. Saknaden försvinner nog aldrig helt, även om det smärtsamma med tiden allt mer byts ut mot vackra minnen.